Järnåldern årtal: när var bronsåldern
När var järnåldern i sverige
Hem Sveriges stenålder, bronsålder och järnålder Stenåldern i Norden brukar räknas från ca 12 f. Kr då de första människorna vandrade in i området, fram till ca f. Kr då bronsföremål blev allt vanligare i Norden som statussymboler och redskap. Därefter kommer vi in i bronsåldern som varade mellan f. Kr och f. När sedan järn blev allt mer vanligt omkring f. Kr kallas perioden för järnåldern, vilken sträcker sig ända fram till ca e. Kr då vikingatiden den sista delperioden i Nordens järnålder slutar i samband med att den kristna kulturen inkl. M Forntiden brukar vi kalla den långa period som omfattar stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Äldre stenåldern De äldsta spåren av mänsklig bosättning i det nuvarande Sverige är från ca 11 f. Kr och har påträffats vid Finjasjön i Skåne. Inlandsisen hade då börjat dra sig tillbaka norrut, och landförbindelser fanns med kontinenten både i söder och i väster fram till ca 8 f. Längs dessa vägar vandrade villebråd in, och människor följde efter.
Järnåldern årtal:
Förromersk järnålder
Akanuma drar slutsatsen att "Kombinationen av koldatering, arkeologiskt sammanhang och arkeometallurgisk undersökning indikerar att det är troligt att användningen av järnvaror tillverkade av stål redan hade börjat under det tredje årtusendet f. Nyligen genomförda arkeologiska undersökningar i Gangesdalen i Indien har påträffat lämningar av bearbetat järn som har daterats till f. Tewari drar slutsatsen att "kunskap om järnsmältning och tillverkning av järnartefakter var välkänd i östra Vindhyas och järn hade använts på Central Gangesslätten, åtminstone från det tidiga andra årtusendet f. Det har dokumenterats både i dokument och i arkeologiska sammanhang som ett ämne som används i värdefulla föremål som smycken. Under mellersta bronsåldern ökade förekomsten av järnföremål i Mellanöstern, Sydostasien och Sydasien. Smält järn kan skiljas från meteoriskt järn genom bristen på nickel i produkten. Afrikanska platser avslöjar datum så tidigt som — f.
Från stenålder till nutid Kulturmiljöer Uppdragsarkeologi Från stenålder till nutid I Skandinavien har människor bott och levt i nästan 15 år och varje generation har lämnat spår efter sig. I modern arkeologisk forskning delas mänsklighetens historia in i olika tidsperioder. Mänsklighetens historia är lång. Arkeologens jobb är att studera och tolka de föremål, fragment och strukturer som finns kvar från det förflutna och sätta in dem i ett sammanhang. Arkeologen sysslar oftast med materiella lämningar från skriftlösa samhällen men arbetar även med material från områden där historiska källor finns. Äldst är stenåldern ca — f Kr , följd av bronsåldern — f Kr och yngst är järnåldern f Kr— e Kr. Det historiska skedet omfattar medeltiden — e Kr och den period som ibland kallas för nyare tid e Kr—nutid. Att det förhistoriska skedet delas in i sten-, brons- och järnålder antyder den materiella kulturens betydelse för hur vi betraktar vår värld och organiserar den.
Samhällets sociala uppbyggnad förändrades under järnåldern. En rad lokala stormannaätter växte fram. Järnåldern i Norden Järn började användas i Norden ungefär tusen år efter att det tagits i bruk i Mellanöstern. Nordens järnålder räknas vanligtvis från ca f. Kr till omkring e. Kr då vikingatiden - som utgör slutet av järnåldern - övergår i nordisk medeltid. Sämre klimat och mer krig än tidigare Övergången från bronsåldern till järnåldern kännetecknas av en dramatisk klimatförsämring då bronsålderns milda väder övergick i ett mera kyligt, fuktigt och solfattigt klimat. Järn började användas i Norden ungefär tusen år efter att det tagits i bruk i Mellanöstern. Växtligheten förändrades och områden som tidigare varit odlingsbara övergavs. Missväxt och hungersnöd slog hårt mot befolkningen. De försämrade levnadsvillkoren påverkade även kulturlivet som gavs mindre utrymme än tidigare. Järnåldern var även en orolig och krigisk epok i Nordens och Europas historia.