Roman utan namn: Roman utan namn av Duong Thu Huong
Recension: Huong, Duong Thu; Romanen utan namn; 1990
Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket. I sin roman skriver hon om svältande och sjuka soldater och om hur allt dödande har påverkat dem. Hon skriver också om skillnaden mellan de idealistiska tankarna de hade från början och den krassa verkligheten. Korruption och cynism finns i Nordvietnam och man får anpassa sig efter de styrandes order. Befolkningen och soldaterna blir utsatta för napalmanfall och otaliga dör. Det som är så bra med den här boken är att jag tror att Duong Thu Huong vet vad hon talar om. Den naiva bilden av Nordvietnam och FNL:s och Nordvietnams styrkor som jag hade som ung har jag för länge sedan lagt bakom mig men här smulas den sönder till stoft. Människorna i boken är människor och inte heroiska figurer. Författaren beskriver noggrant vad Quong är med om och hur det känns att besöka sin hemby efter många år i fält. Boken slutar där Sympatisören börjar.
Jag orkade inte att läsa på engelska just då och nu blev jag såklart mycket glad när jag såg att Tranan har gett ut den på svenska! När jag pratade med Tranans förlagschef om den, varnade han för att den är feelbad och att Tranan nog mest ger ut feelbad-böcker. Jag behöver en variation i min läsning, så det lät bra! Quan slåss i Vietnamkriget på Nordvietnams sida. Han är en sympatisk person som vill de flesta väl. Han vill inte skvallra på folk i onödan och han gillar inte att man förstör saker för förstörandets skull. Han längtar som så många andra efter sin familj och efter henne han har kär. Kriget är dock långt och permissionerna få. När han väl får komma hem på permission är mycket förändrat till det sämre och människor liver verkligen. Han börjar fundera på om kriget verkligen är värt det. Jag läser i förordet av Kristoffer Leandoer att Quan kan ses om författarinnan själv, fast i manskläder. Det är en krigsskildring ur en mans synvinkeln, men med kvinnliga ögon.
Fri frakt över kr, annars från 25 kr Säker betalning med Swish, kort, faktura eller Apple Pay I lager Roman utan namn mängd kr Quan har befunnit sig i fält sedan han var arton. Tillsammans med sina barndomsvänner gick han full av framtidshopp och övertygelse med i den nordvietnamesiska befrielsearmén för att utkämpa det som i Vietnam kallas »Det amerikanska kriget«. Men tio år senare är alla illusioner bortblåsta. När han under en permission återvänder till sin hemby blir det tydligt för honom hur kriget brutit ned en hel generation vietnameser. Han måste fråga sig: Är det verkligen det här vi kämpat för så länge? Med den hyllade krigsskildringen Roman utan namn presenteras hon här för första gången för svenska läsare. Hon deltog själv i kriget under sju års tid i en brigad där endast tre av fyrtio soldater överlevde. Hon debuterade och fick snabbt en stor publik i hemlandet, men mötte också motstånd för sitt oförställda sätt att skildra kriget och de i Vietnam så glorifierade soldaterna.
Roman utan namn:
Förbjuden i hemlandet – ger välkommet perspektiv
Det är en roman som i flera avseenden gör världen lite större, menar författaren Kristoffer Leandoer, vars förord till boken här presenteras i utdrag. Kring henne flockades svenskvietnamesiskor med tårar i ögonen, berättade historier om hur en stencilkopia av någon av hennes förbjudna böcker gått från klasskamrat till klasskamrat — man fick bara låna den över natten — tills hela klassen hunnit läsa. De var ungefär jämngamla med freden efter Saigons fall , de hade vuxit upp i ett krigshärjat och skuldsatt land som plötsligt skulle infria alla paradislöften som hållit upp stridsmoralen i ett decennium. Deras barndom präglades av hungersnöd, ruiner, traumatiserade vuxna — och en propaganda som målade världen i bjärta färger och vände blicken framåt, mot lyckolandet runt nästa hörn. Duong Thu Huong var deras självklara hjälte, och det av ett mycket enkelt skäl: hon sa som det var. Hon beskrev en tillvaro som inte var förgylld. Världen i hennes böcker stämde inte överens med partidoktrin eller femårsplan utan med den verklighet de själva levde i.